Kalvträskskidan – världens äldsta skida – äldre än Egyptens pyramider.

Sammanställt av Bruno Lundström

 

De arbetade med s.k. frostdikning av en myr i närheten av byn Fäbotjälen, ett par kilometer från Kalvträsk kyrkby, när de på 1½ meters djup, träffade på några föremål av trä, som låg inbäddade i myrjorden. De tre arbetarna, som gjorde fyndet: Josef Burlin, Hugo Cederlund och Tyko Lundmark såg tidigt, att trästyckena hade formen av skidor och förstod, att det var viktigt att ta reda på dessa. De var därför försiktiga, när de grävde fram dem. Men de anade nog inte, att de trästycken som de tog upp ur myren, skulle visa sig vara ett unikt arkeologiskt fynd - världens äldsta skida - som man sedermera med moderna vetenskapliga metoder fastställt vara betydligt äldre än pyramiderna vid Nilen.

 

Det konstaterades att fyndet utgjordes av två skidor och en skovelformad stav. Förutseende nog mättes föremålen vid på fyndplatsen, medan båda skidorna var hela. Varje skida var 204 cm lång och 15½ cm bred. Skovelstaven mätte 156 cm. När objekten sedan transporterades till en bod i Fäbotjälen, vittrade tyvärr den ena skidan nästan helt sönder så att endast fragment återstod, medan den andra skidan och staven – lyckligtvis nog - förblev intakta.

 

Enligt en artikel i årsskriften På Skidor 1933, skriven av Gösta Berg, expert på förhistoriska skidor, gjordes fyndet år 1924.

År 1975 intervjuade historieforskaren Ernst Westerlund Josef Burlin, den ende då levande, som var med och fann skidorna. Vid den intervjun framkom uppgiften, att det mest troligt var på hösten 1923, som skidorna och staven hittades och att föremålen förvarades i Fäbotjälen över vintern.

Men eftersom den intervjun ägde rum många år efter påträffandet och då Ernst Westerlund under samtalet nämner årtalet 1923 före Josef Burlin och därigenom kan ha påverkat årtalsbestämningen, så behåller Skidmuseet tills vidare 1924 i sina handlingar som det år då fyndet gjordes.

 

Klart är att det var år 1925, som skidorna och den skovelformade staven lämnades till Västerbottens museum på Gammlia, där de registrerades som inventarienummer B 1377. August Högdahl, Åsträsk, skogsfaktor vid Robertsfors AB var den som såg till, att föremålen kom till museet.

 

År 1930 gjordes pollenanalyser dels av torvrester på skidorna och staven, dels av prover från fyndplatsen. Med hjälp av resultaten vid dessa undersökningar konstaterade man, att föremålen var cirka 4000 år gamla.

 

När sedan kol-14-metoden - med vars hjälp åldern på organiskt material kan bestämmas –började nyttjas, resulterade det i nya intressanta fakta.

Skidan från Kalvträsk visade sig vara 5200 år gammal. – Den kan dateras till år 3200 f. Kr och är alltså 500 år äldre än de äldsta pyramiderna i Egypten.

 

Att Kalvträskskidan kunnat bevaras så lång tid beror på att syretillförseln i den myrmark, som föremålen legat i, praktiskt taget varit lika med noll. 

 

År 1992 gjorde museet i samarbete med bl.a. Skogshögskolan i Umeå en s.k. mikrosnittundersökning av Kalvträskskidan. Av denna framkom, att skidan är tillverkad av s.k. tjurved  av tall. Det visar, att den som år 3200 f. Kr. tillverkade Kalvträskskidan, var kunnig, eftersom ”skidfabrikanter” i alla tider ansett tjurved av tall vara utmärkt ämne vid tillverkning av användbara skidor, det vill säga skidor som är hållbara och lätta att ta sig fram på.

När det gäller Kalvträskskidan har ämnet från tjurveden dessutom tagits ut med stående årsringar (kantved), vilket lär göra det lättare att styra skidan i snön. Hos andra tillvaratagna forntida skidor, liksom vid senare skidtillverkning har ämnet, när tjurved använts, tagits med liggande årsringar (s.k. flaskved)

 

Speciellt för Kalvträskskidan är de ”fyra vertikala, parvis anbragta, hål för bindslets fästande” som finns i mitten av skidan. På skidans ände kan man se två - parvis placerade - hål.  Mellan dessa hål har sannolikt remmar dragits som bindslen. Liknande bindningsmodell har inte påträffats någon annanstans i Norden, men på flera platser i gränstrakterna mot sibiriska Ryssland bl.a. hos samojeders och ostjakers land har fynd av forntida skidor med just den typen av bindningsmetod använts.

Hur har den kunskapen spritts?

Den borde tyda på att förbindelser tidigt funnits mellan folk i norra Sverige och österut liggande områden i norra Europa och Asien  

 

Kalvträskskidan är spetsig och tunn framtill. Baktill är den grövre och tvärt avskuren. På översidan kan man se en markerad rygg, medan undersidan är planslipad och detta - menar experterna - tyder på att skidan inte har varit klädd med skinn. Däremot har de som en gång i tiden nyttjade skidan, lagat med råhud de sprickor, som uppstått på översidan.

 

De som färdades på skidor förr i tiden – oftast jägare och samer - hade i vanligaste fall endast en stav. Den ena änden av staven var utformad till en skovel för att användas till att skyffla snö till lägerplatser, fällor och snaror, söka igen renlav m.m. Den andra änden var spetsig och kunde nyttjas som vapen vid jakt, kolla tjockleken på sjö- och havsis och säkerligen till mycket annat.

Kalvträskskidans stav har samma avlånga form på skoveln, som man finner på stavar i samisk kultur, men även hos forntida stavar, som tillvaratagits så långt österut som på ostjakernas marker.      

Experter har konstaterat, att Kalvträskskidans skovelstav bearbetats med stenverktyg, medan man inte hittat några sådana spår av bearbetning på skidorna. 

 

När Svenska Skidmuseet, som tidigare fanns vid Fiskartorpsbacken i Stockholm, inrättades på Gammlia i Umeå 1962, blev Kalvträskskidan dess största raritet och den förvaras numera i en särskild monter på museet.

Under åren 1954 - 2004 arrangerades till minne av Kalvträskskidan 42 st Kalvträsklopp med start på Kalvträskets is och med mål i Burträsk ( 60 km ). 

 

Källor:
Gösta Berg: Förhistoriska skidor i På Skidor 1933
Kenneth Åström: Skidan från Kalvträsk i Västerbotten 3/93     

 

Kommentar:

När jag slår upp Kalvträskskidan via Goggle, berättas där på Wikipedia, att den ena av skidorna skulle ha hittats två år senare (dvs 1925, alt. 1926), när man anlade vägen från Fäbotjälen till landsvägen Burträsk-Åsträsk – Kalvträsk.  Den fyndplatsen anges ha legat några hundra meter från första.

I Kenneth Åströms utmärkta artikel i Västerbotten 3/93 om ”Skidan från Kalvträsk” finns ingenting som tyder att de två skidorna skulle ha hittats vid olika tillfällen.

Vad är det som styrker den version av fyndet av Kalvträskskidan, som finns att läsa via Goggle och Wikipedia och som ändrats så sent som 12 juli 2008?

/Bruno

 

Till SKEFO:s förstasida

 Till Portalen