Stadsvandring i ord och bild.
	Birgit Falk
Under 50 talet bodde i Skellefteå en civilekonom, Enar Sundling. Han var en duktig amatörfotograf och med sin kamera dokumentera han stadens bebyggelse, när han märkte att den började rivas. Det blev ett hundratal bilder, som han skänkte till Skellefteå museum. Birgit Falk (1906 – 2002) var en genuin Skelleftebo. Redan som barn var hon nyfiken på allt som hände runt henne i staden. Hon kunde massor av fakta och historier om miljöer och människor i staden. Hon var en flitigt utnyttjad förläsare och guide vid stadsvandringar. Hon plockade ihop några bildserier ur Sundlings fotoskatt. Dessa visade hon och berättade till vid ”rundvandringar” i föreläsningssalar. Vid den andra kommunsammanslagningen på sjuttitalet producerade Inga-Britt Lundmark ett läromedel om Skellefteå lokalhistoria för årskurs 3 i grundskolan. I samband med detta arbete och vid senare visningar för lärare kom Inga-Britt att samarbeta med Birgit Falk. Inga-Britt spelade in Birgits kommentarer till en del av dessa bilder. Materialet hade Inga-Britt lämnat till museet för några tiotal år sedan, där det har förvarats och bevarats med omsorg. I måndags (20/4) visade Inga-Britt Lundmark en del av detta bildmaterial i samband med ”Berättarfestivalen”. Hörsalen på Nordanå var fullsatt och intresset bland åhörarna var stort. De flesta var äldre Skelleftebor, som själva minns tiden före rivningsraseriet på 50 –talet och framåt. Kommentarerna och frågorna var många. Några reflektioner: Svartvita fotografier är oslagbara för bildarkivering. Finns det någon, som dokumenterar dagens Skellefteå i svartvitt? Om några tiotal år finns det inte kvar några som själva upplevt och minns den gamla bebyggelsen. Hur presenteras då detta värdefulla material? Redan nu har vi svårt att placera in de gamla fotografierna i dagens stadsbild. Varför inte fotografera motsvarande miljöer i dag och visa de bilderna parallellt med de gamla? Hur som helst. Många såg med saknad på bilderna från det gamla Skellefteå. Det fanns mycket snickarglädje och personlighet i de gamla byggnaderna. Är Skellefteå tråkigare nu? Är det orealistisk nostalgi att önska att de gamla byggnaderna funnits kvar? Man tänker onekligen på några städer som förutseende sparat gamla byggnader och med dem byggt upp en ”Gammelstad” t.ex. Linköping och Härnösand. Text: Harry Åkesson